Varför är det alltid så fint hos andra?

Har alltid varit så härligt att komma hem till nån med massa färger hemma. Eller till nån med vitmålade gamla loppismöbler där allt är vitt vitt vitt med nån noga utvald accentfärg. Så ombonat, personligt och genomtänkt. Kommer hem till vårt svart/vit/gråa hem o undrar varför det inte går hos oss. Köper hem lite kuddar och byter nån gardin o trivs sisodär en vecka sen ska det bort. Gillar inte färg, men försöker ständigt lära mig.

Håller på att leta handdukar till badrummet för fullt och drömmer om Missoni förstås. Har hittat några som är helt underbara men jag är rädd att det är som med all annan färg, passar bättre hos andra... De finns dock i svartvitt som jag vet att vi skulle trivas med men kanske borde våga?
Va inne på BoConcepts hemsida o läste om hur olika färger hemma påverkar en och det va ingen munter läsning. Jag har gått med på en färg i nya och det är lila. Trodde det va lugnande (tänkte lavendel) och rogivande men om ni kommer hem till oss kommer ni endast få följande känslor

Lila - rastlöshet, nervositet, rädsla, depression, intuition

Vit - mjukgörande, tomhet

Grå - depression, balans, elegans

Svart - pessimism, depression

Låter inte så spännande att bo hos oss direkt, tur för Kelton att han kommer få lite turkosa robotar iaf!

Räddningen i vårt deprimerande hem?

Klicka här och se hur ditt hem påverkar dig