Det slog mig

Alldeles nyss. Det liksom kom över mig. Vi flyttar snart. O har miljarder saker kvar att sortera o sälja. Den ena vill köpa det o den andra vill kolla på den o den tredje ska jag maila lista till. Vill få ordning på allt. Helst igår. Men eftersom det inte går så kan det duga om jag får ordning på allt tills imorn. Vilket givetvis är omöjligt. Vart tog tiden vägen?

Det va 100 år kvar tills lillen skulle börja på dagis men nu får vi stressa ihop 4 besök som jag måste gå på själv eftersom vi måste sätta han i kö snart. Vet inte riktigt vad ett sånt besök ger, jag kan se om jag gillar den jag kommer få prata med och hur dagiset (förlåt, förskolan) ser ut men hur det verkligen går till när man vinkat hejdå är helt omöjligt. Får nog gå på den där berömda magkänslan. Hade gärna velat haft karln med mig så vi hade haft två magar att känna efter i.

Jomen här ser det ju fint ut....men vad har de för smör på
mackan o hur ofta pärlar de plattor o vad händer om alla
barnen vill måla med den röda kritan? Kan inte man inte ens
se om man använder lupp....